Fri television?

Först trodde jag inte det var sant. Att det endast var ett dåligt skämt som skulle leda till en smårolig sketch. Men jag hade fel. När en dam kom in på scenen mitt under Allsång på Skansen och började prata om att det var alldeles för få kvinnor med i programmet var det ingen som helst ironi över det hela. Hennes inövade diskussion med Anders Lundin följdes av socialistlåten "Vi måste höja våra röster" och även "Befrielsen är nära". Fraser om röda fanan och det mesta verkade ha fått utrymme.

Det som ska vara bra med SVT - den fria televisionen är public service. Att även minoriteter har möjlighet att se program som andra TV-kanaler inte sägs tjäna något på att sända. Hur mycket jag än önskar att socialister och socialdemokrater var minoriteter i dagens Sverige är det inte sant. Varför sänds då program i den fria televisionen som lägger så goda ord för socialismen?

Skrota SVT. Ge oss riktigt fri television. Inte s-propaganda man måste betala för.

Ulf Nilssons krönika - klockren även i dag

Nu när det är valår och allt, Almedalsveckan startar på söndag och så vidare kan deet vara dags att skffa sig ett personligt valspråk - eller vad sägs? Mitt är:

Frihet åt folket!

Varukorgar åt Lidl!

Anti-feminist, javisst

Har under de senaste dagarna läst om kritik riktad mot moderater som politiker då de i stor utsträckning är män. Okej? Vad ska de manliga politikerna göra? "Hej, jag avsäger mig mitt förtroendeuppdrag för jag är man"? Eller ska den kvinnliga sidan lägga gift i männens mat? Eller vänta, kvotering är svaret! Ja, självklart ska man gå efter kön istället för kompetens och demokratiska val! Det är lösningen till alla problem. För visst kommer jag som kvinna senare i livet känna mig hedrad att bli anställd eftersom jag är kvinna och inte eftersom jag har den kunskap som krävs.

Nej, för att nu gå tillbaka där jag började. Varför är det fler män än kvinnor som har höga positioner inom moderata samlingspartiet? För det första, är det inte så att fler män än kvinnor är engagerade i politik och partier? Jo, och därför är det ganska enkelt förstått att också fler män syns. För det andra, moderater ser inte till könet och därför kan man inte kalla detta diskriminering av kvinnor. Exempelvis, titta på vår distriktsstyrelse här i södra Älvsborg, vi är två killar och fyra tjejer varav ordföranden är en tjej/kvinna. Hade det kunnat gå igenom om det handlar om kvinnohat? Nej.

Trevlig midsommar!

Är'e någe sol på gång, mån tro?

Mest om ingenting

Jag tror jag är kär i bloggen - och jordgubbar.

Kikar just nu på www.dn.se i min desperation över något att reflektera över och vad fastnar jag vid om inte deras "hur mycket är förskönat reklam", hur spännande som helst. Här har vi intressant reklam.

Vill bara snabbt nämna att jag såg hela fotbollsmatchen Sverige mot England igår. Eller ja, det enda jag missade var fem minuter efter pausen - de fem minututerna under vilka Sverige gjorde sitt första mål. Men för er som inte känner mig; jag är ganska likgiltig inför fotbolls- och andra sportresultat i allmänhet. Trots det är det även för mig "vi" vid vinst och "de" vid förlust i olika sporttävlingar spelade av Sverige. Och inte nog med det, jag berättade i mitt förra inlägg om hur jag vant mig en aning vid spindlar, kanske kände jag igår av den så kallade fotbollsfebern som de flesta verkar ha drabbats av. När andra målet gjordes sade jag "yes" tyst för mig själv. Det kanske börjar arta sig även för mig.

Snabb resumé av det allra viktigaste

• Skulle tidigare avsluta ett gästboksinlägg med att skriva "pussar", det var väldigt nära att jag skickade iväg ett hjärtligt "blablablablabla! Pissar". Undrar hur man skulle reagera över att får ett sådan inlägg i sin gästbok.
• DS-möte i Borås igår. Eftersom jag är ambitiös skulle jag absolut dit en söndag. Detta betydde dåliga busstider och jag fick anlända till stad vid två och vänta två timmar. Dessa fyllde jag ut genom att gå omkring på Åhlens (den enda öppna affären i centrum) och därefter köpa Elle på Pressbyrån. Därefter satte jag mig bekvämt till rätta i en park för att koppla av och läsa min nyinköpta tidning (49 kronor DYR!) och till min stora besvikelse ser jag att jag köpt den amerikanska verisionen. Mm, min engelska fick övas på helt ofrivilligt. Precis i samband med att jag börjar bli uttråkad ringer min mobil. "Hej, är det okej om vi flyttar fram mötet en timme?"
• "Ja, det är inga problem" Vad gör man en söndag i Borås?! Knalleland. Där inhandlades två tröjor jag egentligen inte borde ha köpt i en enda affär.
• Bussresa tillbaka till centrum. Ett hårstrå föll ner från mitt huvud och landade på min arm, vilket är en obehaglig känsla. Då hårstrået skulle prockas bort inser jag till min stora - extremt stora - fasa att det inte är ett hårstrå utan en spindel. Min naturliga reaktion hade varit att ställa mig upp, hoppa och skrika. Men jag var i en buss! Jag var alltså tvungen att ta det lugnt utan att göra alltför mycket ljud ifrån mig. Det gick faktiskt ganska bra. Min rädsla för spindlar kanske kan bli utplånad så småningom. En sista kommentar på detta: Prången 2000.
• Mötet närmade sig och gissa vad. Vi var tre stycken som lyckats komma. Detta betydde att inget kunde beslutas och bara tankar kunde diskuteras. Patetiskt, god mat ändå.
• Detta betyder telefonkonferens idag, vilket är kul! Sex personer i ett telefonsamtal. Trots att jag i vanliga fall avskyr att tala i telefon (jag vet, något är fel) är detta kulkulkul.

Mitt liv format av dessa obarmhärtiga syslöjdslärare

Nu, just nu, i detta ögonblick har jag börjat på en novell. En självnovell. Hört något liknande? Eftersom det på min att-göra-lista-i-sommar står "skriva en novell" har jag valt att göra så. Och efter dagens bussresa hem från Borås där en stor del av samtalet gick åt till att berätta om min motsats till talang när det gäller syslöjd har jag valt att skriva om just denna - som en självnovell. Jag har döpt den till Johanna G...s (ja nämner inte efternamn för folk som ja inte känner, de har mamma sagt - typ) förskräckliga leverne och dess tillhörande syslöjdslektioner av sällan skådat slag. Inspirerad av Gargantua i allra högsta grad. Förhoppningsvis kommer jag publicera min otroliga novell här senare i sommar då den avslutats - om jag nu kommer så långt. Chansen att jag inte skriver mer än det jag gör ikväll är ganska stor, är jag rädd.

Förresten, da Vinci-koden var en besvikelse på bioduken och för mig kommer det alltid vara båten anna.

Bot eller båt - same shit, different name

...eller som en kompis uttyckte det; same name, different shit.

Vem skriver en låt om en bot?! Det är, förlåt, den sämsta låten någonsin. Den är dålig, det spelar ingen roll om den hanlar om en bot, eller som jag trodde, en båt. Att människan sjunger om en bot, någon betäckning på en människa på ett internetforum, gör den nästan sämre än om det varit om en båt. Enligt mig. Nog pratat om denna bot. Det här har jag tagit upp för sista gången. När börjar Allsång på Skansen?

Förhoppningsvis ska jag snart återgå till att skriva om lite vettigare saker än de som bara gnager på mina nerver då jag sitter här snart. Ska bara njuta lite mer av sommarlovet och vila upp mig lite till - sedan så ska seriösare saker avhandlas här.

Så är det

http://www.expressen.se/index.jsp?a=609188

Allt som behöver sägas är sagt.

Tankar osv

Orkar bara inte. Kul. Väldigt. Snälla dra. Det betyder ju ändå inget för er, varför låtsas? Bara dra. Är hellre utan.

No power. Fun. Very. Please sod off. It doesn't mean anything to you, why pretend? Just sod off. Rather without.

Skolavslutningen

Boten Anna är en djup låt på grunt vatten - typ

Nej, när sista låten på skolavslutningsfesten har titeln "Boten Anna" är det något som är fel. Väldigt fel.

Om jag nu inte har missförstått det hela totalt är det också så att alkoholen försvinner ur kroppen ju längre tid det går - om man inte fyller på sitt kroppsliga förråd med denna produkt, men då vakter skuttar omkring är detta ej möjligt. Ska vi se här nu, folk kommer ner til sjön vid 22-tiden med ett lagom glatt humör och dansar (aaaaaaaaasch-schnuckt - som tanken kan vara efter intagande av viss vara), tiden tickar framåt och mycket hinner göras innan klockan slår de sista slagen innan sista låten spelas. Borde då inte vara fallet att i varje fall ett antal blivit nyktrare och inte onyktrare? Precis min tanke. Då ska jag precisera min tankegång för att underlätta för alla er som är vänliga nog att läsa min tes. Om nu alkholen försvinner allt mer borde den ju också ersättas med lite förstånd - eller? Om nu detta är fallet borde väl inte folk verkligen bli glada över att människan med kontroll över musikspelandet avslutar med låten BOTEN ANNA?! Eller är jag ensam om att tycka att det inte är den allra bästa låten? "Jag känner en bot, som heter Anna, Anna, heter hon" - wow, that' deep, man. Hur kan man bli så överlycklig av den låten?

Om ni nu ursäktar ska jag fundera över min kommande död. Jag funderar på att antingen dränka mig i en a-brunn eller hamna i närheten av en headbangande hårdrockare och därav bli knockad av en headbangare.

Johanna var en ganska så omtyckt person som hastigt och lustigt (väldigt lustigt) lämnat oss i djup förvåning då hon inte duckade i tid för den erfarna headbangaren i hennes närhet. Vi, i Johannas närmast påhittade krets, har beslutat att inte väcka åtal mot headbangaren då vi alla vet hur klantig Johanna var.

Nej, ska jag vara ärlig var det i samma stund som mängden folk på dansgolvet var lika med hej-jag-har-gett-upp-det-här-med-att-försöka-da nsa-själv-de-andra-rör-sig-och-mina-rörelser-be stäms-av-alla-andras-eftersom-det-inte-finns-nå got-utrymme-för-mina-vackra-moves och någon trampade på mitt skoskav som mitt dåliga humör vaknade igår.

Och det som gjorde gårdagen så mycket roligare var vetskapen om att jag idag skulle till Borås på förmiddagen idag. Men är det valår så är det. Och jag fick en gratis tröja. Gratis är gott. Undrar om inte jag skulle ta emot en tröja från Ung Vänster om de gav bort den. Kanske inte. Eller kanske. Nej, förresten.

Jo, jag ska rama in mina betyg från detta året också, tänkte att det är kul att veta.

Imorgon är jag sjutton år. Sweet seventeen.

Det värsta med födelsedagar är dock den jobbiga sidan av släkten - eller: Dä väschta mä fölséda'r är la den jobbia sida å släckte. Bara tanken på dialecktän dom hår gör mäj illamående, säj. Å då ska man la intä tänka på allt skvaller åm varenda käringa och gôbbe här i sta'n för'rå blir man lätt sjuker. Förresten, såg dô han i tinninga idá? Han va la söter i tinningen?

Västgötska kombinerat med skvaller, deras torra kakor och rosa-lila kläder i paketen får mina tankar att låta väldigt bortskämda, men vill du byta plats med mig? Och vem #¤#"%#¤ har en kille i tinningen?! Han är på bild i tidningen, inte tinningen! Och jag är sååååå mogen för min ålder just nu, liXom. Åldern 16 år varar i cirka fyra timmar till, om man ska vara noga.

Johanna G, med rätt att klaga

James Bond, med rätt att döda.

Risken är att det här kommer bli ett inlägg jag kommer ångra då jag just nu känner mig - känslosam. Jag ska serveras kall, annars får man lätt nog av mig.

Upptäckte alldeles nyss att min gamla klasskompis fått pojkvän. Kul för henne, självklart, det unnar jag henne. Det här är nu hennes andra pojkvän. 2-0 till henne. Hur lyckas man? Jag hatar tankarna jag har just nu och skäms för att erkänna dem här där vem som helst kan läsa dem, men det är mycket bekvämare att sitta med ett tangentbord och blogg än penna och dagbok. Tanken är "när hon kan, kan väl vem som helst". Och ja, jag avskyr mig själv för det. Egentligen borde jag sitta här och ägna oräkneligt många rader åt att ursäkta mig själv, men vem vinner på det? Är det inte tillåtet att någon gång få klaga på sig själv med någon annan som täckmantel? För det är precis vad det är jag gör. Alldeles för många gånger kommer jag på mig själv med att jag inte är den jag vill vara. Den önskade förändringen av min personlighet vill inte infinna sig. Andras fel och brister ser jag så lätt och kan spåra till deras traumatiska barndom, avsaknad av förståelse och allt det där, säger jag mig själv. Men mina egna problem då? Jag försöker se mig själv i tredje person för att förstå vad som är fel, men jag skäms. Skäms ofta över att jag inte säger vad jag tänker, inte visar vad jag tänker och tänker att de inte kan känna mig eftersom jag aldrig visat vem jag är. Om jag skulle bevittna andra personers samtal om mig skulle jag tänka att det de säger inte är sant - de vet ju inte vem jag är, eller? Är det de som känner mig och vet vem jag är och är det bara jag som tror mig veta allting om mig eller är det jag som är mitt bästa facit?

Under fredagens spansklektion fick vi skriva positiva saker om varandra, jag var enligt de allra flesta "snäll och trevlig" - vilket är bra, men de vet inget annat om mig än det ytliga, helt enkelt. Det ska bli ändring på det. (Lägg märke till att jag nu övergår från pessimistiskt-lågt-självförtroende-tänkande till optimistiskt-jag-kan-och-ska-ändra-mig-tänkande.) Det är inte för sent än, jag är inte färdig än, jag formas fortfarande och har, om allt går som det ska, mer framtid i mitt liv än förflutet. Nu ska jag börja få ner fler av mina tankar till att bli yttrade ord som folk får höra och gärna ha åsikter om. Den jag är nu är inte den jag alltid kommer vara. Jag ska bli bättre. Så enkelt är det.

Totalt ointressant, precis som allt annat

Nu ger jag upp. I vad som känns som en evighet (10 minuter) har jag letat efter en blogg som fångar mitt intresse, men inte har jag hittat någon sådan. Jag får helt enkelt ta saken i egna händer och som vanligt skriva det jag själv tycker är intressant. Under mitt hopplösa letande hittade jag en fjortisblogg, en hej-jag-är-mamma-blogg, en matblogg, en på ett språk jag inte visste om inte var engelska och många, många fler mycket, mycket intresseväckande bloggar.

För att komma till något mer väsentligt, jag sitter på en datalektion och väntar på att få redovisa min powerpointpresentation om Moneybrother för min upptagna lärare. Och upptagen är hon, vi är 22 stycken i klassen, varav 21 pers har data. De allra flesta vill redovisa idag. KUL. Nu när jag ändå är på gång, jag är hungrig.

Idrottslektion ska också hinnas med idag, alla trogna läsare av min blogg har som förkunskap att jag inte är den allra största idrottsfantasten. Men idag är sista lektionen innan skolavslutningen och den förväntas bli rolig - så roligt som idrott kan bli.

Min kära vänninan Ena sitter och läser feltolkade texter på www.kissthisguy.com och gapflabbar så jag tror jag ska ta mitt pack och gå härifrån för att kunna konkurrera om intressanta texter att skratta åt. Så ajöss.